börja med att sätta igång låten
En lung och skön låt såhär på kvällskvisten.
Då har jag äntligen skickat in min uppgift!
Har kollat idol med Madde och Hampus, och något jag kom att tänka på..
Tänk vad rik Arne Weise är, och om han vill att hans son Anderas ska komma långt i idoltävlingen så kan han ju skicka väldigt många sms, och om han inte kan skicka sms så kan han ju ringa. Jag förvånas inte om Anderas kommer långt i tävlingen :P
Imorgon är det föreläsning 9 – 15, sen på kvällen har studentkåren (PM, Phaestmaesteriet) anordnat fest. Så det blir utgång imorgon trots att jag egentligen inte har tid.. och egentligen inte borde då jag har kommit igång med träningen på allvar och ska fortsätta i den stilen.
Snart ska jag gå in på världsmetropolen facebook, och sedan ska jag gå och borsta mina små gaddar och tillslut hoppa ner i sängen.
Hyvää yötää, hejpa
Tankar
Tids optimist kan man kalla mig.
Den här låten gillar jag, den kanske inte är så optimistisk. Men den kan verkligen förmedla känslor.
Märkte inte att klockan gick väldigt fort igår, så det blev en ganska sen kväll trots att jag skulle upp kvart i 5 imorse. När klockan ringde studsade jag upp från sängen hur pigg som helst och började packa alla mina kläder och böcker, som vanligt i sista sekund.
Som en gammal farbror vid namn Axel alltid brukade uttrycka sig ”det var på f*tthåret att jag hann”. Och det kan jag verkligen hålla med om, det var på sekunden att jag hann till flygplatsen innan alla skulle gå ombord för att resa till Kramfors som mig, eller vidare till Sthlm.
Nåväl, nu sitter jag här i Härnösand i min nästan tomma lägenhet och har tagit en paus från att försöka skriva ner en massa anteckningar till ca 800 sidor kurslitteratur, som vi ska examineras på, nu på fredag. Samtidigt som jag måste skriva klart en uppgift som ska vara inlämnad senast imorgon. Men som tur är så är jag nog en optimist i/om det mesta, så jag kämpar och tänker positivt! :)
Någonting som jag brukar tänka på när jag är ute och promenerar, och som jag tycker att vi/du ska fundera på.. När du möter en människa på en gångstig eller någonstans där ni går emot varandra. Tittar du upp och säger hej, eller ler mot personen?. Eller tittar du ner i backen eller åt ett annat håll en kort bit just innan ni möts, och fortsätter med det tills att ni har gått förbi varandra? Om du gör som det andra alternativet, tittar du då bakåt en stund efter att du har passerat personen? Sedan kan man fundera varför man gör som man gör.
Det var bara en av mina konstiga/roliga funderingar och tankar som jag har, och som jag tänkte att jag skulle dela med mig utav :P
Nu ska jag återgå till plugget.
Take care!
lite om något..
Men jag måste säga att jag är nog fortfarande i trotsåldern ibland. När någon säger gång på gång att jag måste gör någonting (vad som helst), men jag kanske inte har ork, tid eller lust att göra det precis NU. Så blir jag tillslut irriterad av allt tjat, och då gör jag ingenting alls, tills att jag har fått lugn och ro och kan släppa all irritation. Som tur är så är jag inte långsint.
För att prata om någonting helt annat.. För någon dag sedan var jag riktigt trött och behövde åka och handla lite mat (hade absolut ingenting i kylskåpet). Då fick jag en "skön" idé.. Tänk vad härligt det hade varit om det fanns ett drive in ställe där man kunde handla mat och allt som hör där till! Då hade man sluppit kliva ut från bilen, se pigg och fräsh ut, vara trevlig mot människor man möter.. osv. Då hade man kunnat sitta där i bilen och halsova och berätta vad jag vill handla, och sedan bara behöva räcka ut händerna för att ta emot påsarna. ;P
Nä nu ska jag sluta svamla och ta mig en snabb dusch innan jag ska krypa ner under mitt mjuka pluffsiga täcke, med mina gosiga och sköna kuddar!:) Imorgon ska jag kliva upp tidigt så jag hinner med flyget som ska ta mig till kramfors och en massa mera plugg!
Hejpa!
Ny start, på ett nytt kapitel!
Jag har så mycket tankar och funderingar som jag vill skriva, men jag vet inte vart jag ska börja och hur jag ska skriva. Så det här första inlägget kommer nog bli ganska "hoppigt" (alltså inget bra sammanhang). Men stå ut!
När jag sitter och läser alla mina gamla inlägg så märker jag vilken skillnad det är på mina tankar, åsikter och funderingar från då till nu. Sitter och funderar hur jag kunde formulera på ett sådant konstigt sätt och stava så himla fel. (är inte felfri nu heller, men förhoppningsvis lite mer erfaren och kan lite mer om allt)
När jag tänker på hur myket som faktiskt hinner hända under ett år, så kan jag inte förstå.. ja, jag vet inte riktigt vad jag kan förstå och vad jag ska skriva. Men jag tror inte att jag har insett hur fort ett år går, fören nu.
nånå, hur som helst så har jag börjat plugga på mittuniveristet i Härnösand, till beteendevetare. Riktigt tungt, jobbigt och sjukt stressigt.. men ändå bland det roligaste som jag har gjort i mitt liv. Jag åker hem ungefär varannan vecka, vilket känns riktigt skönt och behövligt ibland.
På onsdag ska min examinerande uppgift vara klar, så nu ska jag fortsätta plugga.
Ha det gott!
